Dagens Nyheter – 3 november 1870, sida 2

ej heller hade de officersfullmakten på fickan; de voro endast fältväblar! Så tänker kanske mången och glömmer att det är handlingärne, icke namnen, som adla mannen. Eller kan man finna något mera beundransvärdt än dessa båda mäns tåg omkring och på Näsijärvi, eller deras djerfva anfall på Tammerfors? De gjorde hvad icke den veklige Klingspor — han som ändock var fältmarskalk och kommenderade en hel här, förmådde göra: de höllo ryssarne i tygeln, och Karmenskis reträtt från Alavo var en mera lysande seger för finnarne än den stora härens alla blediga strider. Aftonen hade inbrutit. I ryska lägret herrskade stillhet och lugn, endast mnattpatrullernas regelmessiga gång störde tystnaden. En dylik patrull hade nätt och jemt hunnit lemna de fångna fruntimrens bostad, då tvenne ryska soldater med smygande steg närmade sig det på andra sidan byggnaden belägna skjulet och gömde sig bakom tvenne sönderbrutna lavetter. — Allt gick mot förmodan . bra, hviskade den ene och lutade sig intill sin kamrat, posten der borta i skogen hade visst icke sofvit på två hela dagar, ty en sömnigare karl bar jag aldrig sett. Vi äro nu i ettriktigt ormbo, och lyckan, som ledde vårasteg hit, skall också föra oss till fångarnes) rum. — Måtte det ske som du förmodar, Pekka, svarade den andre, i hvilken vi igenkänna Erik, Vi hafva nu kommit i moskoviternas