som under hans monolog fallit ned vid hans fötter. Nej; jag fordrar större belöning, stor rikedom och ett lif, som skall godtgöra mig för alla de faror, jag måste utstå. Och om majoren icke vill gifva mig detta, då må också han darra för min hämd. Här tystnade Antti och sänkte åter hufvudet mot bröstet, men plötsligt spratt han till och såg sig omkring åt alla sidor med spanande blickar; men då han icke kunde upptäcka något misstänkt, återtog han sin förra plats. Hvad tänkte förrädaren på? I detta ögonblick reste sig till hälften en mensklig gestalt bakom Antti och var just i begrepp att störta sig öfver österbottningen, då en rörelse, som denne gjorde, tvang hans osynliga fiende att ånyo intaga sin plats. Antti mumlade några etydliga meningar mellan tänderna, såg sig ännu en gång omkring med spejande blickar ech försvann derefter. — Pekka, Pekka, hviskade Erik och grop sin kanrat temligen omildt i armen, hur lätt hade du icke kunnat förderfva hela vår plan. Att kämpa man mot man och att skjuta, det kan du såsom snart sagdt ingen, men din slughet skulle du icke hafva stor nytta utaf, om du finge handla på eget bevåg. Vi hafva ju hört deras plan, och jag tycker att du för denna gången borde vara nöjd med det spratt vi vilja spela österbottningen och majoren. Träffa vi dem bara i skogarne, så är det ju en lätt sak att göra upp räkningen