Ett telegram af den 26 oktober innehåller följande ytterligare underrättelser om underhandlingarne angående kapitulationen: För 5 dagar sedan meddelade general Coiffinidre, kommendant i staden och fästningen Metz, marskalk Bazaine, som kommenderade den utanför staden kamperande armöen, att han ej kunde lemna mera proviant och att armen måste sörja för sig sjelf. Marskalken beordrade nu sina förposter att upphöra med att skjuta på de tyska piketerna och tillät i tysthet sitt folk att desertera i grupper af ett eller par dussin, hvilka af de tyska förposterna mottogos som fångar. Större truppfördelningar vägrade man mottaga. På eftermiddagen den 24 erhölls genom en civil spion pålitlig underrättelse från Metz derom att på natten skulle företagas ett utfall i massa åt Gravelotte-sidan. Som Bazaines anbud att kapitulera nied sin armå ensam hade flera gånger blifvit med bestämdhet förkastadt, skulle nämnde rörelse företagas utan förhoppning om att kunna rädda någon del af trupperna, utan blott och bart för att sätta dessa öfverflödiga massor i tillfälle att komma inom de preussiska linierna och tvinga fienden att taga dem tillfånga. Härigenom skulle fästningen ha blifvit satt i stånd att hålla sig något längre med den äterstående ringa besättningen. KI. 7 på aftonen hade dock Bazaine lyckats öfvertyga Coffinigre att den oundvikliga blodsutgjutelsen vore ett alltför högt pris för några få veckors förlängning af motståndet. Ett bud sändes till prins Fredrik Carl med underrättelse om fästningens afsigt att kapitulera. Detta var den första proposition som blifvit framställd angående uppgifvande af både fästningen och armån derutanför. TI följd af detta budskap gafs vid midnatten order till de tyska trupperna, hvilka i tysthet hade sammandragits ät Gravelotte till, att återvända till sina lägerplatser. Kl. 1 e. m. i går (den 25) tillbringade general ÖOhangarnier såsom befuilmäktigad, en timme tillsammans med prinsen. Han gick mycket ledsen från denna sammankomst, och sedermera, för att ursäkta någon glömska, hvaröfver -anmärkning gjorts, sade han: Inte underläts, primsen var så svår. Enligt öfverenskommelse vid detta tillfälle redo stabschefen, general Stickles(?) och generalqvartermästaren öfverste von Herzburg, till Frescate, en egendom belägen en huif svensk mil söder om Metz just på utkanten af de preussiska lNivierna. De begge franska befälhufvarne och fäistningens underkommendant, Humbert, hade blifvit förda dit i en preussisk fältpostvagn. Mötet varade från kli 6 till 7 på aftonen, och dervid öfverenskoms blot om en del af vilkoren. De återstående, stridiga punkterna skulle diskuteras på mids dågen i dag. (Att kapitulationen blifvit ingången på samma vilkor som den vid Sedan, känner man nu.) Gamnbettas protlamatior i anledning af Metz kapitulation lyder så: Den general, på hvilken Frankrike litade, i trots af tilldragelserna i Mexiko, har nu beröfvat fäderneslandet öfver 100.000 försvarare. Bazsaine har förrådt oss, i det att han gjort sig till verktyg åt mannen från Sedan, till eröfrarens medbrottsling. Han har riogaktat den armås ära, som han skulle värna, då han utan att försöka den yttersta ansträngning till fienden har öfverlemnat 100,000 stridbara, 20.000 sårade, gevär, kanoner och Frankrikes starkaste fästning. Ett sådant brott kan icke försonas med något lagens straff. Det är på tiden, att vi återfinna oss sjelfva under republikens Lid, som det är vårt fasta beslut att aldrig läta kapitulera. Det är på tiden, att vi ur våra stora olyckor hemta föryngring af vår