Dagens Nyheter – 2 november 1870, sida 2

tankar ur hågen ännu en liten tid, men på det att ni må vara lugn, så vill jag trösta er med, att jag vakar öfver attingen hädanefter skall förnärma er. Kejsaren har strängeligen befallt, att alla fångar skola behandlas med mildhet och öfverseende. Farväl, unga flicka, helsa er mor att Kulneff vakar öfver er. Med dessa ord tryckte kosackchefen varmt Alfhilds hand och försvann, utan att hon kunde hålla honom tillbaka. Med lätta steg ilade Alfhild till sin boning och möttes vid sitt första inträdande af modrens fråga: — Hvar har du varit? Alfhild omtalade icke sitt möte med majoren, men väl med Kulneff och slutade med dessa ord: — Han vakar öfver oss, ty så bar han lofvat, och vi kunna vara fullkomligt trygga, ty generålen skall icke tillfoga oss något ondt. Utan att svara tryckte modren Alfhild till sitt hjerta och snart hvilade de i sömnens armar. Dagen derefter blefvo de kallade till Rajewski. — Min fru, sade generalen, i det han med stora steg gick fram och tillbaka på golfvet, vet ni hur er man upptog min skrifvelse? — Nej, svarade fru Katarina sakta. — Jo, på följande sätt, sade Rajewski och hostade. Samma dag han erhöll brefvet vågade han anfalla en rysk skuta och eröfra en. Icke nog dermed. Helt nyligen-har han