Dagens Nyheter – 1 november 1870, sida 1

oo DYR försöka att komma ut ur detta fördömda hål, luften qväfver mig, jag måste ut! Med dessa ord sprang han till dörren, men den motstod alla hans ansträngningar. — Fången, mumlade han med sammanbitna tänder, fången här i detta usla näste, då jag har så mycket annat att uträtta. Ha, jag kan bli galen när jag tänker på allt detta; men, hvad vill detta säga, fortfor han och ilade fram till fönstret, golfvet bränner mig, och icke heller synes någon enda ryss. Kanske finnarne öfverrumplat öfversten; jo, då har jag riktigt kommit i fällan. Hör hit, finnes här ingen menniska, som kan hjelpa mig ut härifrån, ropade han, ryss eller finne, hvem du än må vara, så rädda mig! Ingen svarade på hans rop. — Ha, nu förstår jag, det brinner under mig; de nidingarne vilja uppoffra mig, och likväl har jag kommit hit för att meddela öfversten en vigtig underrättelse! O, jag qväfs, jag kan icke stå på golfvet, elden måste finnas under mig; ja, jag hör tydligt hur det sprakar, och krutkistan; krutkistan, upprepade han med hela styrkan af sin röst, den skall spränga allt i luften! O, hvilken helvetisk ångest; skall jag lefvande begrafvas bland dessa spillror! Nej, förr störtar jag mig genom fönstret! Förrädarens ångest var förfärlig; ögonen voro nära att falla ur sina hålar, hvarje hans drag uttryckte smärta och qval och benen ville VID NÄSIJÄRVI 14.