Dagens Nyheter – 31 oktober 1870, sida 2

— Dessa transporter komma alärig till Alavo, ty de äro i finnärnes våld. — Skark, ropade öfversten och sprang frato till Antti, som lugnt mötte hans vredgaäde ögonkast, du ljuger; jag skall hupgå hed dig på stället, om då icke talar sanning. Med dessa ord drog han värjan. — Det der måtte väl jag veta, Bom var ombord på slupen när den fördömde Roth tög honom, svarade Antti kallt, och det Var nära att jag sjelf råkat i björneborgarnes händer. — Undkom ingen? frågade öfversten derefter och sänkte värjspetsen mot golfvet. — Ivogen utom jag. — Fördömdt, fördömdt! mumlade öfversten i det han mätte golfvet med stora stog, och Rajewski, som var så säker på att snart få den der förstärkningen. HEj heller har kuriren kommit tillbaka, oaktadt han äfgick för nära åtta dagar sedan! — Förmodligen har också han blifvit tagen, inföll Antti, som hört dessa öfverstens ord. Ryssen teg några minuter, men derefter säde han: — Och du har kommit hit enkom för att berätta mig dessa olyckor? — Icke just derför, svarade Antti sakta, mitt egentliga ärende var att bereda öfversten på att en stor fara hotar. — Är du galen, eller vill du drifva gäck med mig? — Nej, öfverste, utropade österbottningen