Dagens Nyheter – 31 oktober 1870, sida 1

ve jag måste tala med öfversten, ty det handlar om ... — Det må handla om hvad som helst, ropade officeren och gick närmare Antti, du får ändå icke tala med öfversten, och när allt blir utredt, är du kanske en spion? — Nåväl, svarade Antti till utseendet lugn, då må öfversten också stå sitt kast. Tror ni att jag färdats från Kuru för mitt nöje skull och två gånger varit fjiremål för tavasternas kulor endast för att komma hit och bli afvisad? Gör med mig hvad ni vill: skjut mig, häng mig, lägg mig på sträckbänken, ni får ändå ingenting veta förrän jag får tala med öfversten, ty ni skall veta att en österbottning kan tiga lika så väl som han kan hata. Med dessa ord satte Antti hatten på hjessan och ämnade aflägsna sig, då officeren ropade: — Stanna, österbottning, eljest skjuter jag dig en kula för pannan, så att du aldrig mera skall se dagsljuset. Men Antti låtsede icke höra officerens ord utan skyndade i vredesmod med snabba steg mot stranden, men hann ieke långt, då en afdelning jägare stängde vägen. I detsamma kom också öfverste. Stegmann dit, och sedan han af officeren fått höra hvad som var på färde, befallde han att Antti skulle föras till hans qvarter. — Man bör icke lemna dylika underrättelser å sido, sade han till officeren, som beorVID NÄSLIJÄRVI: 138.