Dagens Nyheter – 29 oktober 1870, sida 2

been Öfverste Stegmann fattar ett raskt beslut och sätter det i verkställighet, till stort mehn för Antti, som derigenom råkar i klämman. Kapplöpningen. — Den der tavasten skjuter icke dålig t, mumlade Antti under det ilade genom skogen till motsatta sidan af ön, det var nära att kulan tagit bort mitt högra öra, men ännu har han icke lärt sig att träffa en österbottning. Ha, ha, ha; han får mer än gerna springa efter mig från den ena holmen till den andra, jag kryper undan som en orm och till slut skrattar jag åt hans dumhet. Men, hvad är det, utropade han och sprang ned till vattenbrynet; en båt och en rock till på köpet! Se så der, tillade han, i det han drog på sig rocken, som visserligen var söndersliten på några ställen, men ändå kom honom ganska väl till pass, nu kan jag träda fram för öfversten i Wirdois — jag tror han heter Stegmann; ja, så är det! — nu kan jag stiga fram till honom och . . . men, hvad tjenar det till, att jag i förväg läser öfver hvad jag har att berätta, kanske jag aldrig hirner fram. Med dessa ord stex han i båten orh rodde af alla krafter mot Wirdois, under det han öfverlade om bästa sättet att hämnas på Roth. — Jag har funnit det, mumlade han halfhögt, hans hustru och dotter äro i Alavo och