Dagens Nyheter – 29 oktober 1870, sida 2

CAR. — Här är båten, rade Erik, i det han pekade på en liten julle, som låg dold af vassen, den skall nog bära Pekka och mig till fastlandet. — Ja, Gud vare med er, inföll Roth och fattade ynglingarnes händer. Under oro och fruktan skall jag motse de kommande dagarne, men helsa de mina, att min arm ännu icke tvekat att slå till, så snart det gäller fäderneslandets ära. Och skulle olyckan vara framme och ni falla i ryesarnes händer, så förlora ändå icke modet och kommen alltid ihåg, att hvad cen nan har sagt och lofvat utföra, det gör han, om han också måste kämpa mot tusen hinder. Ännu en gång: Gud vare med er; er väg är full af faror, men lönen väntar er. Sedan äfven Spof och gamle Palo intalat ynglingarne mod, sprungo dessa hastigt i båfer och aflägsnade sig med snabba årtag. Och så länge en enda skymt af de bortfarande var synlig, stodo de tre männen qvar på stranden; derefter gingo de långsamt mot ligret, som låg i sjelfva skogsbrynet.