Dagens Nyheter – 29 oktober 1870, sida 1

oo UV sedan jag varnat ryssarne i Wirdois för partigängarne, som förmodligen ämna göra en påhelsning der, vill jag uppsöka den der stolta frun och låta henne veta, att en österbottning kan hämnas förfärligt när han blir retad. Ha, utbrast han efter några minuters funderingar, jag vill se deras blod, men först måste de pinas, och jag skall bereda dem sådana qval, att de aldrig skola glömma Antti Pynnönen! Efter ett par timmars färd anropades han af posteringen vid Visuvesi och sedan han för befälhafvande officeren omtalat sitt ärende, fick han fortsätta resan. Det var ett godt stycke fram på eftermiddagen, då han steg i land straxt söder om Wirdois, gömde ekstocken mellan tvenne stenar och ilade mot nämnde plats med brådskande steg. — Hvad vill du, ropade en jägarofficer, i det han gick fram till Antti, som nu först märkte, att han kommit fram till förposterna, har du något vigtigt att förkunna? — Bkhulle tro det, svarade Antti och tummade hatten mellan fingrarne, jag vill tala med öfverste Stegmann i ett vigtig ärende. — Det kan du icke få. Öfversten taricke emot sådana som du, men om du, såsom du säger, har något vigtigt att förkunna, kan cu säga det till mig. — Nej, jag säger ingenting åt er, svarade Antti och kastade en barmfull blick Pi ryssen,