Dagens Nyheter – 29 oktober 1870, sida 1

oo SF som just nu stack fram icke långt från den holme, der Heikki låg, men af dessa få ord förstod genast hvar och en, hvad som skulle följa, och utan gensägelse beredde de sig till färden. Inom kort voro fyra barkaseger bemannade, och på en vink af Roth, som förde högsta befälet, lade man ut, och var efter ungefär tio minuters rodd på ort och ställe. Under den djupaste tystnad intogo finnarne sina platser, på båda sidor om det smala sund, der segelleden gick fram och hvarigenom slupen nödvändigt måste passera. Nickhakarne hade blifvit laddade med kartescher och alla inväntade med största otålighet det ögonblick, då första skottet från Roths båt skulle gifva signalen till anfall. . Skymningen hade redan inbrutit och underlättade således företaget. Himlen var molnfri. En stark sunnanvind blåste öfver Näsijärvi och framdref slupen med så stark fart, att de nära alnshöga vågorna fräsande tumtade framför bogen och stänkte sitt bländhvita skum högt upp på det svarta skrofvet. Med högt klappande hjertan motsågo finnarne det ögonblick, då signalskottet skulle väcka ryssarne ur den sorglöshet, som synbarligen var rådande på fartyget, och till och med den lugne Pekka kunde med möda styra sin otålighet. Från bakhållet, som var skyddadt af vass och nedhuggna träd, hvilka blifvit utkastade några alnar från stränderna af VID NÄRNÄRVI. 18.