Dagens Nyheter – 28 oktober 1870, sida 3

Marseljäsen 1 Lendomn har. antagit så vidsträckta dimensioner och iklädt sig en sådanform, att engelsmännens, annars just ej så känsliga, musikaliska sinne blifvit alldeles bragt ur jemnvigten. Vi sympatisera alla med fransmännen deras olyckor, skrifver Daily News, och särskildt med våra gäster från Frankrike, men vi måste tillstå, att vi alldelas häpnat öfver det stora antal musikaliska landsflyktingar, sombörjat hålla marseljäs-konserter i fria luften på gatorna. Våra egna gatsångare är en landsplåga, vid hvilken vi till en viss grad blifvit vana, men den tillökning som denna värda orkester nu vunnit blir alldeles outhärdlig, om den ej på något sätt hämmas. Den marseljäs som exeqveras utanför dörrarne utföres alltid i en viss själamessotakt; och då vokalprestationerna ackompanjeras af en klarinett, som i det högre registret slår öfver och i det lägre lider af snufva, så blif intrycket bra nog nedslående på en stackars ofrivillig lyssnare. En marseljäs-orkester-har hemsökt ett visst distrikt i London och bestod vanligen af en klarinett och en harpa, trakterade af manliga virtuoser, och två. sjungande fruntimmer. Harpisten pinade sitt: instrument utan den aflägsnaste id om takt eller Melodi, klarinetten gnällde sprucken och hes, och fruntimren skreko i hvar sin tonart.. Den älskvärda qvartetten har nu äfven för att komplettera orkestern engagerat ett positiv, som. har ett fullständigt ackompanjemang till. de YTIsles famösa verk, V äro i allmänhet särdeles tåliga och fördragsamma möt allt som kommer under rubriken gatmusik, men vi måste protestera mot att marseljäsen degraderas till en tiggareskylt och en gnällande bön om kopparslantar. Omgitna af. tyskå vandrande orkestrar, italienska pogitivspelare, skotska säckpipblåsare, irländska Barneys, laseariska tamtam-piskare ochinfödda virtuoser på: allehanda instrumenter, äro vi ej sinade att uppmuntra ytterligare angrepp på vårt goda lynne och lugn. Franska regeringens medlemmar dramatiska författare. Flera af.den nävårande franskarepublikens styrande män:hä uppträdt såsom dramatiska författare. Om Rochefort .vet man, att han är författare till Den forlörne Mulat (En svartsjuk äkta man?), som f. n. gifves på Folkteatern i Köpenhamn. Likaså har Emanuel Arago skrifvit icke få teaterpjeser, af hvilka flera funnit väg till Köpenhamn, hvaremot få torde känna till att en annan af provisoriska regeringens medlemmar, Pelletan, har skrifvit ett par pjeser för Theätre frångäis och dessutom utgifvit ett arbete om utlandets dramatik. Äfven Felix Pyat, som alltid har varit röd republikan och nu Daris utgifver en tidning i denna riktning, har skrifvit flera pjeser, af hvilka ett par, Un femme de peuple och Le pact de famine, voro förelöpare till februari-revolutionen. Äfven bland kejsar Napoleons män finnas flera, som ha skrifvit för teatrarne. Operett-texter af Morny ha förekommit på Bouftes parisiennes,. ett par pjeser af Jerome David Ha gifvits på några mindre teåtrar i Paris, och till och med Palikao har i sin ungdom haft att beställa med teaterväsendet, så till vida att han varit anställd vid Porte St. Martin såsom kontrollör och dessutom begagnades att utföra betjentroler och att bära in bref.