Dagens Nyheter – 28 oktober 1870, sida 1

-— 00 — jag låg icke stilla der borta hela tiden, titan rodde härs och tvärs mellan holmarne, till dess jag kom så nära jag tordes för min egen säkerhet. Jag såg då ganska tydligt, att några soldater från Ruovesi gingo ombord, förmodligen för att bättre kunna skydda transporten. Se der ha vi minsann vår fångst, fortfor han ifrigt och fattade Roth i armen; bakom den der långsträckta holmen i sydost skymtar ett segel fram, det är prisen. Ha, ha, ha; ryssen har brådtom, men om han tror, att han skall undgå min uppmärksamhet, då bedrager han sig storligen. Ni ser nu sjelf, väbel, att ett längre dröjsmål skall förderfva allt, och . -.— Begif dig åter till din plats, Heikki, afbröt fältväbeln och riktade en liten kikare mot den fiendtliga slupen, jag kommer straxt efter. Heikki sprang i båten och snart försvann den lilla farkosten bakom den närmast belägna holmen. Men från söder närmade sig allt mera den ryska skutan, en frisk bris fyllde de hvita seglen och med stark fart ilade den fram mellan de grönklädda holmarns, Då förde Roth en liten pipa till sina läppar och inom några minuter var han omgifven af beväpnade bönder och björneborgska goldater, hvilka alla med spänd uppmärksamhet väntade hans befallningar. — Der sen I målet, voro de enda ord fältväbeln yttrade, i det han pekade på slupenj