Dagens Nyheter – 28 oktober 1870, sida 1

-— UL -— Seddn Erik för den gamle omtalat sitt och Pekkas oryggliga beslut att våga allt för fångarnes räddning, fortfor han, i det han såg fadren trofast i ögonen: — Ni kan icke neka er välsignelse till detta vårt förehafvande, fader? O, nej, det kan ni icke, utbrast han med tindrande bliekar och omfamnade den gamle, ni älskar Roths familj lika så mycket som jag och skulle, ifall ni vore ung, sjelf följa med oss; är det icke så? — Men, om ni icke ger er tillåtelse för fruntimrens skull, så tänk på Antti och den hämnd jag måste utkräfva, inföll Pekka och slog Palo på axeln. — Istån således fasta vid detta beslut? frågade Palo efter några minuters eftersinnande, Skall ingenting kunna förändra er plan? — Nej, ingenting! svarade de båda ynglingarne på en gång. — Nåväl, jag vill icke hindra er, sade Palo och fattade bådas händer. Blott mod och försigtighet leda till målet. — Är fältväbeln Spof återkommen ännu? frågade Erik sakta. — Nej, svarade Palo och betraktade sonen med stadiga blickar. Men du vet förmodligen icke att ett bud från honom har kommit hit? — Det vet jag icke, sade Erik nästan hviskande, ty det har väl kommit medan jag varit här, VID NÄSIJÄRVI. 1.