Hvarjehanda nyheter. En norsk vetenskapsman fängslad som tysk spiori. Norska veckotidningen Faedrelandet berättar följande obehagliga äfventyr, som händt kandidaten Sofus Lie, et sön till pastor Lie i Moss: Denne unge man, 28 år gammal, har med statsstipendraom värit under ett år ute på en vetenskaplig utländsk resa och derunder skrifvit mätematiska afhandlingar, hvilka, enligt ansedda tyska matematikers intyg, väcka de största förhoppningär. Sedan mars månad hade han för studier vistats i Paris och äfven der varit med beröm omtalad i flerå tidskrifter. I början af augusti ämnade han begifva sig till ett italienskt universitet, men på vägen dit var hans vetenskapligå bana nära att få ett hastigt slut. Han ur! ef ifrig fotgängäre och har genomvandrat sitt fädernesland kors och tvärs. I stället för att som andra resånde fara på jernväg beslöt hänatt gå till föts, för att få bättre lära känna Frankrike. Denna fotvandring kom att stå honom dyrt. Han hade icke kommit längtö än ett par dagsmarsther från Paris förr än den i Frankrike ovanliga synen af en utländsk turist som går till föts väckte miss: tanke. Han blefanhälleti vid staden Fontainebleau den 11 augusti för att visiteras: Olyck ligtvis förekommo flera omständigher!: som stärkte misstanken. Han hade icke fått sitt pass påskrifvet af fransk myndighet; hän hade för resans skull en större pentingsumma på sig (den man antog-vära tyskt guld) och, hvad som var det värsta; maft, fånn hos honom tyska bref, ja till och medbref från den preussiska prinsen Fredrik Carls högqvarter. Han stod nemligen i vethskäplig brefvexling med en tysk vän, hvilken nu såsom värnepligtig hade gått ut-i kriget och under detta fortsatte sin brefskrifoing. Detta var nog för att föra honom -ifåtgelse och han togs i förhör. Han var naturligtvis alldeles oskyldig. Lyckligtvis kunde7hån såvidt fria sig från misstanken, att man icke straxt gjorde processen kort med honoris: Efter några dagars förlopp underrättades hat om, att man blifvit öfvertygad om hans oskild, men han måste dock sitta qvar i föngelsöt tills den befälhafvande generalen sjelfsläppte honom lös. Under all den förvirring, som uppstod i Frankrike i slutet af augusti, häde man alldeles glömt bort hönom, och i början af september fann han det rådligast att skrifva till sinar vänner i Norge: Genom dessa blef diplomatien sätt i rörelse, men innan denna hunnit hjelpa, hade han den 11 september blifvit frigifven. Med undantag af maten hade han haft det ganska bra ifängelset och haft godt tillfälle att arbeta på en matematisk afhandling. Då han sluppit ut, ville han gernä före afresam se sig om litet i en gamla, ryktbara Fontainebleau-skogen. Men då folk kände igen honom från hans förra arresterande och började skocka sig kring honom, ansåg han det vara rådligast att bege sig till jernvägsstationen, hvarifrån han på snabbaste sätt och i godt behåll kom till Schweiz. Dyra korrespondenser. En kor respondent till Neue freie Presse lemnar — med anledning af klagomålen öfver att de amerikanska och engelska korrespondenterna vid den tyska hären leverera både snabbare och fullständigare berättelser från krigsskådeplatsen än deras tyska konkurrenter — följande upplysningar om de kolossala hjelpkällor, som stå de förstnämnda till buds: Då-jag på morgonen den 2 september efter slaget vid Sedan ville afsända ett telegram om 620 ord från telegrafstationen i Bouillon, studsade alla de tyska korrespondenterna af förvåning öfver det dyrbara telegrammet, men, just som jag skulle gå, kom korrespondenten för Newyork Herald stormande, frågande om han kunde få ett telegram, till abt böfja med om 2,000-ord afsändt till Newyork. Både han och jag fingö dock aflägsna oss med oförrättadt ärende, emedan vi ej .häde tillfäckligt fränska penningar att betala telegramnien med. Vi åkte då i en och samma vagn till Libramonts bangård, hvarifrånhanskyndade till Brissel och jag till Luxembourg. Men ehuru vi kilade i väg allt hvad tygen höllo; Hänndöck Times bekante korrespondent, dr: Russell; upp oss: på vägen till Libramont, hvilket mycket harmade amerikanaren. Då slaget vid Sedan började, bade nemligen Russell skickat bud? till sia i Bouillon på hans befallningar väntande agent för Times och gifvit: honom: order att hålla allting i ordning. Då kapitölåtionen påföljandesdagen afslöts och Napoleon hade gifvit sig fången, for Russell i sin lilla fältvagn från Sedan till Bouillon. Der steg han i en med fyra hästar förspänd wienervagn, som förde honom till Libramont, . hvåtest väfitade ett af honom bestäldt extråtåg; red hvilket han ankom till Brisgel på en timme: Ett amt extfatåg förde hohöm till Ostende och med-ett af ho nom förhyrdt, eget ångfartyg gick han derifrån till Dover och slutligen med ett nytt extratåg till London. Här sutto tre stenografer färdiga i hans rum, nedskrefvo ofterhänd hans berättelse, under -dåt han sjelf gick af och an på golfvet och med värms -diktefidesina intryck af de märkliga händelser; hvaftill han under de sista tjugufyrå timråarne varit åsyda vittne; En trasbatäljonx:: De pårisiskå lumpsamlarne, hvilkas som bekant, bilda den mest brokigt saminiansattå klass menniskor man kan tänka sig, ha nu slågit sig tillsammans 19 Aa a I) 11 LA. 25s i 102 KA UT