Dagens Nyheter – 27 oktober 1870, sida 2

Afventyrlig luftresaä: En fransman vid namn A. Piper meddelar följande skildring af en resa, som han företog med en luftballong från Paris: Vi afreste från Paris summa dag som Gani: betta. Möjligen hade luftförhållandena icke varit gynsamma för uppstigningen, men säkert är, att vår ballong var ytterst illa gjord, ty gasen utströmmade under uppstigningen i oroande grad. Då vi hade kommit ungefär en fjerdedels mil upp och omkring enqvart hade förflutit sedan vår afreså från La Vil lette, började ballongen med en förfärande hastighet sjunka, och ehuru vi utkastade all ballast, sjönk -ballongen kl. half 4 på ei m. ned midt för den lilla byn Dugny, på några hundra alnars afstånd-från denaf preussarne besatta qvarnen. Medan vi ännu voro 600 alnar från marken, började de preussiska kulorna hvina kring öronen på, oss och flögo hvisslande genom tågverket. Då ballongen slutligen för andra gången nådde marken, sprang jag ur och höll fast den så länge, att luftskepparen och en handelsbetjent vid namn Fråderie kunde komna ut ur gondolen. Lät: tad fråndenna börda, steg dei åter till väders och har troligen fallit ned någonstädes i Frankrike med sin last af bref och tidningar. Vi befunno oss i ett kål-land och hörde oupp: ligt hur de preussiska kulorna hveno kring öronen på oss. Vi skyndade oss i väg så fort. som möjligt, i det-vi flydde i motsatt riktning: af qvarnen, och snart häde vi också den glädjen att märka, att preussarnes eld hade. upphört, utan att någon af oss blifvit träffad. Men knappast hade vi vadat genom flera vattenpölar, der vattnet steg oss till midjan, förrän vi hörde en man på franska gifva order att skjuta, och straxt derefter flögo några kulor från franska friskyttar: öfver våra hufvuden. -Vår ställning var således i. hög grad förtviflad, både vän och fiende sköto på oss. Lyekligtvis kunde vi dölja oss bakom några pilträd för friskyttarnes kulor; men der voro vi åter utsatta för preussarnes eld;. Vårt gömställe bestod af en vattenpöl, i hvilken vi i den förfärligaste dödsångets måste tillbringa fyra och en: half timme. Lyckligtvis blef det, snart. mörkt, och dermed upphörde: också skjutningen från preussarne, hvilka utan tvifvel antogo oss vara döda. Vi smögö oss då försigtigt fram på alla fyra, men hejdades af en graf, som var åtta alnar bred oclfull nied ,vatten. Jag var den enda, som kunde Bimnia, men slutligen lyckades det. mig dock att få mina två olyckskamrater oskadda öfver på an:dra -stranden. Etter ett par timmars kringflaekandeuppnådde vi slutligen våra landsmäns