Dagens Nyheter – 27 oktober 1870, sida 2

— 75 — Med dessa ord aflägsnade sig Kulneff utan at: gifva akt på generalens svar. Fäånvgarnes bostad låg. i södra ändun-af byn, Alavo och, bestod; af tvenne. ram: ett stort. och ett, litet. För deras beqvämlighet hudez man sörjt på bästa vis och ingenting fattades dem, utom friheten. — Ah, här ser, ju icke ut som i ett fängelse, utropade Alphild så snart hon satte.sin,. fot inom tröskeln, och om den der otäcke posten vore borta, skulle man tro, att vi kommit hit som gäster och icke som fångar. Ser så, mamma lilla, fortfor hon och slingrade, sina armar om modrens hals; oroa digicke mera, generalen var ju så vänlig. — Barn, barn, sude fru Katarina med; ett sorgset leende, du vet icke hvad du, talar! Hela denna vänlighet, som .nu bevisades oss, är kanske icke annat än förställning, och vi. få se om icke generalen nästa gång möter:oss med andra blickar. Tro mig, mitt, barn; fortfor hon och kysste sin sköna dotter på: pannan, vi hafva många strider att utkämpa; och Gud allena vet om vi mera. få återse vär kära: hembygd. Ack, om gamle Palo ändå hade varit hos ovss, han kunde så väl trösta mig;när bekymren blefvo för svåra! — Menu angående Palo hyser jag andra tankar, svarade Alphild och tog plats i en beqväm, soffa, som stod under ett af fönstren och jag kan icke gå in på måmmas moning