Dagens Nyheter – 27 oktober 1870, sida 1

skulle tvingas att afgifva ett sådant. Men huru förvånande blefvo de icke, när Rajewski med ett småleende trädde fram till dem och bad dem vara vid godt mod, emedan de skullö blifva väl. behandlade. Fru Katarina trodde knappt sina öron, och hon stod just i begrepp att uttömma sig i tacksägelser, då generalen befallde sin adjutant att ledsaga dem till deras boning. — Hvad vill detta säga, tänkte fru Katarina, under det de gingo öfver den öppna plats, som skilde deras bostad från generalens; månne det kan vara en snara; vill han kanske genom sin godhet tvinga mig att visa honom den erkänslan, att gå hans önekningar till mötes och inverka på min ädle makes handlingssätt? Kanske att jag har rätt, fortfor hon, jag vill emellertid närmare gifva akt på mig sjelf. Knappt hade fruntimren bortgått, då Kulneff ånyo inträdde i generalens tält. — Ni har gjort en god fångst, öfverste, ropade Rajewski, innan Kulneff ens fick tid att säga ett enda ord, och jag vill icke mera hetå Rajewski, om icke de der fördömda partigängarne inom åtta dagar äro försvunna från trakten. Jag skall gå listigt till väga, ty dessa finnar måste vinnas med godhet, eljest sätta de sig på tvären och göra den ena galenskapen värre än den andra, Nej, jag skall fånga dem med list, utbrast generalen ånyo VID NÄSIJÄRVI. 40.