Rajewski och hans fångar. — Hur var det, löjtnant, sade BRajewski till sin adjutant, har öfverste Kulpeff kommit tillbaka med tvenne fruntimmer, eller var det icke så? — Jo, min general, svarade adjutanten med en bugning; jag har äfven att till er framföra öfverstens begäran om enskildt företräde. — Låt öfversten komma in. Adjutanten gick. — Två fruntimmer, mumlade geueralen för Big ; sjelf och mätte golfyet med stora steg; det måste således vara en betydande fångst, efter han är så ifrig att meddela mig sina tankar, Generalens tankegång afbröts här genom Kulneffs ankomst. Dun tappre öfversten hade icke ens gifvit sig tid att borsta dammet från sina höga ryttarstöflar, hans hår och skägg var i oordning och pelsmössan här och der söndersliten. Sådan han kom från striden, sådan trädde han in till sin chef. Denne Kulneff, om hvilken historieskrifvarne tala med så oförställd beundran, var en af ryska härens käckaste officerare och intager ett af de mest utmärkta rum i krigshistorien från denna tid. Han blef slutligen general af kavalleriet och stupade 1812 vid Drissaa,