den friheten att placera sig bland de qvinliga herrarne i salen, trots presidentskans ringande med klockan, sekreteraren Jules Allix protest och de utbrott af fasa, som här och der hördes från de förskrämda amasonerna. Medbörgaren Allix öppnade mötet med att uppläsa ett slags program, af hvilket man emellertid icke kunde få något klart begrepp om qvinno-komitens egentliga ändamål. Ett yttrande om att det vorö oihöjligt att i det 8:de arrondissementet uträtta något, utan att taga sin tillflykt till ursuliner-nunnornas hjelp, framkallade en energisk protest från nn mansröst i andra ändan af salen; Härvid uppstod en obeskriflig förvirring. Alla qvinnorna reste sig och presidentskan ringde alldeles förtvifladt. Det visade sig att den man, som hade protesterat, var hertigen af-Fitz James; hvilken var iklädd nationalgardist-uniform. Han banade sig väg upp till tribunen och gjorde ett försök att tala, men han afbröts oupphörligt af skrik och skrål från alla sidor; några qvinnor störtade hotande fram mot honom, under det andra tryckte hans händer och tackade honom. Han sprang nu upp på tribunen, der har slog omkull det stora, med grönt kläde öfverdragna bordet, bakom hvilket medlemmarne af komiten straxt defpå för svunno: Medborgaren Allix sprang nW fram och grep hertigen i strupen, hvilket hade till följd. att båda rullade ned: fråri tribunen på golfvet. Här skilde man dem emellertid åt; och om en stund uppsteg medborgaren Allix åter på tribunen, blek, dammig, med sönderrifoa kläder och nedsölade Händer. Han försökte åter att tala, men församlingens sinnesstämning hade blifvit så upprörd, att ingen ville lyssna till honom. Rundt omkring hördö man utbrott af munterhet öch högljudda amnmärkningar. Då reste sig en ung medlem af dam-komitn och ropade till en af de värsta orostiftarne, att om Han yttrade ett ord till, skulle man kasta hans 25 centimer i. ansigtet på honom och viga honom på dörren. Detta bjelpte; lugnet blef återstäldt, Sekreteraren började nu uppläsa åtskilliga händlingar, hvilka skulle sändas till regeringen. Af dössa papper framgick, att qvinnorna villg Ka våpet och intaga plats på vallarne, vid sidan af männen. Såsom ett särskildt föråvarsvapen hade en uppfinnare erbjudit qvinno-komiten ett behändigt litet instrument, som han hade kallat Guds Zänger, men som medborgaren Allix tyckte förr borde kallas blåsyre-fingret. Det bestod af en gummituta, att sätta på en af fingrarne; i tutans spets var anbragt en liten hvass nål, som var fylld med blåsyra: Då nu en preussare närmade sig, behöfde den i fara stadda damen blott sträcka ut handen och sticka honom med nålen, så var han död med detsamma. Att denna beskrifoing framkallade ett stormande skratt från de manliga. åhörarne faller af sig sjelf, och det uppstod åter ett förfärligt larm, då en stämma ropade att sekreteråre-posten borde öfverlemnas till ett fruntimmer. Nu haglade qvickheter öfver den olyceklige medborgaren Allixz. En nationalgardist framträdde och meddelade i ett kort men tydligt tal att medborgaren Allix aldrig hade gjort tjenst på vallarue såsom nationalgardist samt framkastade åtskilliga andra beskyllningar mot honom, hvaraf följden blef, att amasonerna reste sig för att taga sin riddare i försvar. De drogo och slöto i gardistens kläder, nöpo honöm i benen och fingo slutligen ned honom från tribuBen. Då mörkret inbröt, afslutäådes mötet utan några vidare demonstrationer, men också utan något slags resultat. I trots af den temligen olyckliga utgång, scm detta och flera qvinnomöten fått, lära de verkligen komma att föra till det af de qvifliga patrioterna eftersträfvado målet. Eit påbud från nationalregeringen bestämmer nemligen att all biträdande tjenstgörng vid ambulånserna skall bestridas af qvinnor. Vidare sköla bildas tio bataljoner af qvinnor, utan af: seende på deras borgerliga ställning, men med fläckfritt rykte, hvilka skola benämnas Scineamasonerna. Dessa bataljoner äro närmast bestämda att försvara vailarne och barrikaderna tillsammans med det fasta nationalgardet och att lemna de soldater, som såras på vallarne, den första hjelpen. De skola beväpnas med lätta gevär och få en drägt, bestående af svarta benkläder med gula revör, blus af ylletyg och svårt kepi med gult bänd samt slutligen patronkök, söm bäres i rem öfver axeln. En inskritningsbyiå är redan bildad för första bataljouen, som skall:kommenderas af en afskedad, högre militär. Alla aspiranterna måste vid enrolleringen åtföljas af en nätionalgardist såsom kautioniat. Så snart ett kompani är bildadt, skall det genast inöfvas 1 såVvärata hull fek I militära rörel