Dagens Nyheter – 26 oktober 1870, sida 1

——— men man hör från många håll det antagandet att diplomatiska underhandlingar skulle förorgaka ytterligare uppskof, likasom sådana äfven hittills mer än bristen på artilleri vårit skulden till den långvariga overksamheten. Dock kan det numera anses såsom afgjordt att icke alla förhoppningar, som man knutit vid blotta cerneringen, blifvit förverkligade. Angående mängden af de i Paris samlade lifsmedlen har vårt armebefäl sväfvat i lika stor villfarelse som rörande Metz proviantering. Äfvenledes hade man räknat på skarpa konflikter mellan de olika partierna i Paris, en beräkning som ieke alls slagit in. De redan för flera veckor sedan hit ingångna telegrafiska underrättelserna om gatustrider och dylikt ha visat sig endast vara fromma önskningar. Tydligen slöto sig parisarne, i den mån faran ökades, allt fastare intill hvarandra, och att döma af de beskrifoingar rörande deras hållning, som på sista tiden kommit oss tillhanda, ha trupperna i Paris betydligt utbildat sig och ådagalägga för närvarande en helt annan hållning än för ett par veckor sedan. Det synes vara hög tid att man på allvar börjar med det sista medlet, bombarderingen, ty äfven den bild som det öfriga Frankrike företer manar dertill. Visserligen ha de nyligen skapade franska armåekårerna hittills blifvit slagna öfverallt, der de inlåtit sig i öppen strid mot tyskarne, men det är ock ett faktum att friskyttar i alla trakter af landet växa upp ur jorden i allt större antal; till-en början samla de sig i mindre skaror, men med tiden kunna de blifva ytterst farliga för våra kommunikationer. Härtill kommer att våra soldater utanför Metz, enligt de tillförlitligaste underrättelser befinna sig i en högst sorglig belägenhet, som nu, då den kalla årstiden inbryter, måste bli ytterligare försämrad. Skäl nog att icke längre visa någon mildhet, i synnerhet som denna i alla fall af de skonade uppfattas blott såsom en svaghet. Må. man i stället gå till väga med: den största energi.