— Godt; för in dem genast, jag will förhöra dem, Några minuter derefter inträdde Alphild och hennes mor. Rajewski betraktade dem uppmärksamt en stund, och derefter sade han, i det han artigt gick fram till fru Katarina: — Ert namn, min fru? Alphild svarade i modrens ställe. — Öfverste Kulneff, under hvilkens beskydd I ären hitkomna, har berättat mig, att I stån i nära förhållande till de två officerare, som nu göra trakten kring Näsijärvi osäker, är det sanning? — Det har iag icke omtalat för öfyersten, svarade fru Katarina sakta. — Han känner det ändå, var Rajowskis korta svar. — Nåväl, återtog fru Katarina och upplyfte hufvudet samt betraktade generalen med fasta blickar; den ena af dessa två är . .. är... min man. — Och den andre? frågade generalen häftigt. — En af hans kamrater. Med snabba steg gick Rajewski fram och tillbaka öfver golfyet, men kastade då och då sina pröfvande blickar på fruntimren. Han var synbarligen oense med sig sjelf huru har skulle framställa nästa fråga. Äfven de båda fruntimren visade en oro, som icke undgick generalens uppmärksamhet, och fru Katarina beredde sig på ett afgörande svar, ifall hon