Dagens Nyheter – 26 oktober 1870, sida 1

ve RR Öfversten hann knappast uttala sista ordet, då några ryttare störtade fram, hack i häl förföljda af finnarne, hvilkas kulor slogo ned i kosackernas täta leder. Kulneffs ögon blixtrade, pelsen slängdes på venstra armen, och med stark stämma utropade han, i det han sprängde genom lederna: — Det är björneborgarne; hugg in på de björnarne allt hvad sablarne hålla, marsch! Hans kommando var kort men kärnfullt och det åtlyddes genast. Halfya styrkan rusade fram till anfall, men studsade ofrivilligt tillbaka, då ett hagel af kulor från buskarne och snåren öfverhöljde dem. Nu reste sig finnarne och deras långa bajonetter kastade hela svärmen hals öfver hufvud tillbaka. Med trotsigt mod inväntade Kulneff anfallet och det kom förr än han trodde, ty innan de skingrade ryttarne fingo tid att samla sig, voro björneborgarne honom inpå lifvet. Deras kulor svedde hans skägg, men han satt lika lugn på sin eldige springare och hans väldiga sabel invigde mången tapper finne åt döden. Men med oförfäradt mod gingo björneborgarne framåt. Väl nedtrampades första ledet af kosackernas hästar, men ryttarne ledo också förfärligt. Det gick icke bra för Kulneff den gången och derför befallde han återtåg. Under denna korta strid hade fångarne blifvit förda afsides under stark bevakning. De insågo tydligt att det skulle vara omöjligt för dem att undkomma, såvida icke ryssarne VID NÄSIJÄRVI, D.