Dagens Nyheter – 25 oktober 1870, sida 2

— UVI — — En hatt och en stång! ropade Pekka med glädjestrålande ansigte. Jag vill låta dem veta, att här finnas vänner, och en björneborgarhatt måtte de väl känna igen! En af bönderna lemnade sin hatt, och sedan en hvit näsduk blifvit fästad vid den, sattes hatten på en stång, som upprestes på stranden. En halftimma förflöt, utan att något tecken från båtarne tillkännagaf att signalen blifvit obgserverad, men slutligen ljöd ett skott från den första båten. — Godt, utbrast Pekka och gnuggade händerna, nu skall det bli annan dans af, och bara väblarne en gång komma riktigt i farten, så är det inte så lätt att hejda dem. En timma efter signalen voro båterne så nära land, att man kunde tala till hvarandra. — Hvarför är du här, Pekka? frågade en röst från den första båten. — Hvad står på, Heikke, ljöd i samma ögonblick en annan stämma från den andra båten, hur kommer det till att du är här? Pekkas och Heikkis blickar möttes med ett sorgset uttryck, ty de visste nog hyilka underrättelser de hade att meddela.