— AA 7 nn är bestämdt den förste. Ser du, Heikki, fortfor han och fattade kamraten i armen, den der båten, som just nu söker land? — Ja, ja, jag ser nog den gynnaren, svarade Heikki, men det kan lika så väl vara en svensk. — Det tror icke jag, inföll Pekka sakta, en svensk båt skulle icke styra norrut, utan... — Men de två andra hafva ju afskurit honom återtåget? Pekka besvarade icke dessa ord. Plötsligt dånade ett kanonskott från cn af de sista båtarne, och några minuter derefter svajade den svenska fanan i fören. Der mindre båten, som var närmare östra stranden, efterkom icke den kraftiga uppmaningen att också visa sin flagga, men när svenskarre kommo inom skotthåll, svarade den med en skarp musköteld. Striden började, och att den var häftig märktes alltför väl af de täta salfvor, som följde på hvarandra, och af de hvitgrå rökmoln, som helt och hållet insvepte båtarne och endast jagades undan af den lätta morgonvinden. Men efter hand afstannade elden, och snart kunde Pekka och Heikki tydligt se huru den ryska båten sökte skydd bakom en utskjutande udde, och att svenskarne följde efter och fortsatte striden. Efter en timmas orolig väntan, hvarunder de meddelade hvarandra sina planer, sågo Pekka och Heikki tre båtar sticka fram bakom udden och styra kosan mot söder,