Dagens Nyheter – 25 oktober 1870, sida 1

hans skarpa blickar tycktes genomtränga hvarje snår och den minsta buske? I högra Handen blänkte den dragna gsabeln och i bältet sutto tvenne rikt inlagda pistoler. På båda sidor om hufvudstyrkan, i hvars midt vagnen befann sig, svärmade mindre partier omkring för att noga undersöka trakten. Så fortgick tåget hela förmiddagen, och när middagstimman inbröt, hade man icke hunnit tillryggalägga mer än halfva vägen, ty vagnen, som på den nästan obanade skogsvägen sjönk ner 1 gyttjan, fördröjde tåget mer än rådligt var. I skogen hördes endast fåglarnes sånger och det sakta rassel, som uppstod när kosackerna genombröto snåren. Ingen fick tala högt, ty öfversten hade befallt, att alla skulle iakttaga försigtighet. lfter de underrättelser, han erhållit om finnarnes anfall på ryska båten, ville han smyga sig förbi dera8 posteringar, hvilka han trodde vara förlagda utefter stranden, och att han jeke misstog sig, hafva vi redan sett. Skogen blef allt tätare och vägen svårare, yoen det bekymrade ieke den djerfve Kulneff; han skulle fram, om också större hinder mött honom. — Löjtnant, sade han till en ung officer, som red vid hans sida, se till att allt är i sin ordning, ingen vet hvad som döljer sig i dessa mörka snår, kanske hundratals finska bajonetter.