-—-— IR tillkännagåfvo att harmen och raseriet ännu glödde i hans bröst. Plötsligt upprycktes dörren och en underofficer inträdde samt frågade efter befälhafvaren. — Der, sade en kosack och pekade på sängkammardörren. Underofficeren trädde in. — Den der måste hafva något riktigt angeläget att meddela, tänkte Palo och steg upp, Jag skall väl försöka att uppfånga blott ett enda ord, så vet jag sedan alltsammans, ty jag anar att det handlar om Roth och Spot. Kulneff hade tillåtit fångarne att obehindradt gå omkring i salen, och detta underlättade också den gamles afsigt. Utan att se hvarken till höger eller venster eller låtså om de stötar, som ibland tilldelades honom, gick han fram. och tillbaka i salen och mnärmade sig småningom sitt mål. Liksom af en händelse tog han plats vid sängkammardörren med armarne öfver bröstet och nedlutadt kufvad. I sängkammaren blef samtalet allt högljuddare, och Palo kunde utan svårighet urskilja hela meningar, Hastigt spratt han till och for med handen öfver pannen samt återtog sin förra vandring, till dess han återkom till sin plats. Men -hur listigt han än gått till väga, hade likväl en af kosackerna fattat migstankar och befallde honom att lemna den plats, han intagit bredvid fru Katarina. Den gamle lydde, men svor ve och förbannelse öfver alla ryssar