Dagens Nyheter – 24 oktober 1870, sida 2

Den tilltalade hade ctt kärft svar på tungan, men det upplöste sig i ett sakta utrop, blandadt med glädje, ty just gom kosacken yttrat ofvanstående ord, kom han af en händelse att draga pelskragen från ansigtet. — Åh, utropade Palo, vi äro räddade! Dessa få ord voro nog att i fångarnes hjertan ingjuta det hopp, som lemnat dem, och fru Katarina sade, i det hon lade handen på den gamles skuldra: — Hvem var det? — Jag har sett honom blott en enda gång förut, svarade Palo sakta, men aldrig glömmer jag dessa drag. Nu kunna vi vara fullkomligt lugna, ty vår beskyddare är — Kulneff. v. Pecka tager sina mått och steg. Sedan Pekka lossat sitt skott mot Antti, skyndade han genom skogen och tog vägen mot Kuru. Ungefär halfvägs, och just då han stod i begrepp att skynda ned till stranden, för att undvika en rysk trupp på tolf man som. mötte honom, hejdades han genom ctt barskt anrop, hvilket för ögonblicket kom honom att studsa tillbaka, men till sin glädje erfor han snart att han påträffat vänner, och inom några minuter befann han sig bland en trupp af närmare femtio bönder, hvilka alla voro