Dagens Nyheter – 24 oktober 1870, sida 2

beväpnade med låga pikar, yxar och sådana vapen de i hast kunsat öfverkomma. -— Hvarthän, hvarthän, fråade Pekka och öfverfor med en snabb blick samlingen, mot ryssarne, förmodar jag? — Du har gissat rätt, kamrat, svarade en medelålders bonde och trädde fram till Pekka, är du inte fältväbel Roths tjenare? — Jo, det slår allt in. Än du då? — Jag lyder under fältväbel Spof, men sedan de dj-—a kosackerna i går natt plundrat både väbelns och min gård; har jag samlat de här gossarne för att möta de kanaljerna. De tågade söderut och torde i rappet vara tillbaka. — Samma öde Kar drabbat väbel Roths gård, svarade Pekka och ställde bössan mot ett träd; och till råga på olyckan ha både fru Katarina, mamsell Alphild, Anna ech. gamle Palo råkat i deras klor. Ryssarne komma utan tvifvel häråt snart, men vilja ni följa mig, 8å lefvar jag att vi inom en timma ska ha tolf ryska jägare i vårt våld, och det torde också hända, att vi då påträffa kosackerna, Viska befria väbelns hustru eller också sätta till lifvet; äro ni med om det, kamrater? — Ja, ja, svarade alla och skakade do långa spjuten. — Dessutom söker jag en viss person hos kosackerna, fortfor Pekka, och jag skall inte upphöra förrän jag fått den sakramenskade österbottningen inom skotthåll en gång till.