Dagens Nyheter – 24 oktober 1870, sida 1

trupper och detta antal ökas dagligen. Bland annat finnas här 8,000 man suaver och 1,700 turcos. Dessa 1,700 äro det enda, som återstår i stridbart skick af de 12,000 man, gom vid krigets början kommo hit öfver från Algerien. Om vår bestämmelse är att här invänta preussarne och för dem stänga vägen till södra Frankrike eller att härifrån falla dem i ryggen kan jag ej afgöra, och det beror väl i främsta rummet på fiendens blifvande rörelser. Jag har nu blifvit van vid lefnadssättet här och skulle vara ganska belåten, om födan vore något bättre. Jag kan knappt fatta, huru fullvuxna karlar kunna lefva på 1!;j skålpund hvetebröd samt 6 lod kött om dagen. Detta är den enda kost som bestås, ty jag kan icke räkna detta vämjeliga, ljumma vatten, som under namn af soppa två gånger om dagen utdelas. Jemförelsen mellan denna föda och den som hemma bestås straffångar utfaller säkerligen mycket till den sednares fördel. I följd af denna diet och de kalla nätterna är sjukligheten betydlig. Den blir nog större, när vintren nalkas. : Intagandet af Orleans. Daily News korrespondent i Tours, som gjort en liten utflykt till Orleans och inträffade der nästan omedelbart efter stadens begättande af preusarne, berättar följande angående striden om denna plats: Tidigt på morgonen anföllo tyskarne och drefvo, tack vare sitt artilleri och sin numeriska öfverlägsenhet, fransmännen tillbaka, hvarvid återtåget slutligen förvandlades till en flykt. På morgonen hade visserligen förstärkningar anländt till Orleans, men trots kanondundret förblefvo dessa trupper lugna i staden, och officerarne — hvilka, efter hvad de sjelfva sade, voro utan alla order — sutto som vanligt på kafået och spelade kort, under det manskapet dels promenerade omkring på gatorna, dels låg drueket och sofvande på trottoarerna. Men så snart de flyendes ström utbredde sig öfver gatorna, slöto sig äfven dessa soldater till densamma, kastade bort sina gevär eller bröto sönder dem och sökte, i likhet med dem som varit i elden, att så fort som möjligt komma öfver till andra stranden af Loire. Mobilgardisterna förhöllo sig mycket tapprare än linietrupperna, och till och med då de sednare redan för längesedan hade utrymt fältet, höllo de ännu stånd och sköto på de framryckande tyskarne. AÅfven främlingslegionen kämpade med utomordentligt mod och blef nästan alldeles upprifven; men bäst af alla stredo de påfliga suaverna, hvilka länge försvarade ingången till staden. På återvägen till Tours blef berättaren vittne till en obeskriflig scen. Nattens ro stördes i Meung genom långa rader af fordon som passerade derigenom, under det landtbefolkningen rustade sig föratt från punkter, der de voro någorlunda skyddade, göra fienden motstånd. Trumman ljöd och likaså stormklockorna, ögat såg öfverallt endast beväpnade, af raseri darrande män och qvinnor, vridande sina händer i förtviflan. Dessa sistnämnda ökade i obeskriflig gradförvirringen. Utefter hela vägen till Tours rådde samma uppståndelse, samma oreda, och — man skulle knappt kunna anse det möjligt — då den ofvanberörde korrespondönten inträffade i Tours, visste der ännu ingen menniska, ej ens sjelfva Gambetta, något närmare angående förloppet af striden, S:t Clouds brand. Från preussiska högqvarteret skrifves härom: Den 13 oktober kl. 1 middagen började flandan från föctat Mant Valdian kaelnta alnt