Dagens Nyheter – 24 oktober 1870, sida 1

-— AJ — Fru Katarina hade vaknat ur sin domning. Alphild låg vid hennes sida, till utseendet liflös, rosorna hade flytt från kinderna och hjertat slög med matta slag. Några alnar från dem låg Palo, bunden till händer och fötter och med ansigtet öfverhöljdt af blod. För sin egen del var han likgiltig hvilket öde som förestod honom, han bäfvade för fruntimren, hvilka hade attävänta det värsta af de ursinniga fienderna. Ett hemskt glädjetjut skallade genom luften, och stora eldtungor började visa sig på taken af de båda flyglarne. Några minuter derefter stodo dessa i ljusan låga och do glödande eldtungorna lyste klart på de vilda kosackdragen. Lågorna fattade hastigt i väggarne och de båda fyglarne voro snart ett enda eldhaf, som kastade sitt hemska sken öfver sjöns lugna yta och belyste ett litet fartyg, hvilket under rysk flagga gungade på vattenspegeln. Kosackerna jublade. Den ena sönderslagna möbeln efter den andra bars ut och kastades i lågorna, och vid hvarje föremål de sålunda uppoffrade dansade de med vildt tjut omkring fångarnöe, hvilka icke tordes betrakta ödeläggelsen. När slutligen den sista möbeln försvunnit, rusade de in i boningshuset och återkommo efter en stund med Anna, liksom Palo bunden till händer och fötter. VID NÄSIJÄRVI. 7.