fickan, men ingen gaf akt derpå, eniedan allas uppmärksamhet var riktad på officeren och hans offer. — Förbarmande, hviskade modren och höpknäppte sina händer, låt mig få behålla min dotter. Men kosacken hörde henne icke; med venstra handen stötte han undan henne oeh fattade Alphild i håret med den högra, samt drog fram den halft medvetslösa flickan på golfvet. Den olyckliga modren dånade, och Palo kunde icke längre overksam åse detta våld. Pistolen blänkte i hans senfulla hand, men innan den gamle hann fullborda sitt uppsåt blixtrade det till från salsfönstret och officeren tumlade med genomborradt bröst ned på golfvet. En förfärlig villervalla uppstod. Åter följde ett annat skott och den andre kosacken tumlade öfver sin anförare. Det var Palo, som afskjutit den andra kulan. Blixtsnabbt kastade han pistolen mot en tredje kosacks panna med den kraft, att också denne störtade baklänges, samt var i begrepp att smyga sig ut, när han bakifrån erhöll ett slag, som kastade honom sanslös till golfvet. Pekka hade spårlöst försvunnit och de till hans förföljande utsända kosackerna återkommo snart med oförrättadt ärende. De tre fångarne fördes ut på gården, der de blefvo föremål för de gröfsta förolämpningar och misshandlingar.