Dagens Nyheter – 22 oktober 1870, sida 1

skande till Palo, gör intet motstånd; jag smyger mig undan för att sedan underrätta fältväbeln om ert öde. ; I detta ögonblick hade kosackerna under vildt larm kommit fram till trappan och hoppade af hästarne för att träda in. Pekka stög igen dörren, stötte ut ett fönster i salen och hoppade ned i trädgården. Ett par minuter derefter hördes fiendernas skrik i salen, och mellan deras vilda svordemar hörde de darrande fruntimren Annas rop på hjelp. — Gud förbarme sig öfver oss, suckade fru Katarina och omfamnade Alphild. — Vi vilja lyda Pekkas råd, sade Palo och lät pistolen jemte knifven försvinna i sina rymliga fickor, motstånd skulle här vara en galenskap, endast lydnad kam rädda oss från misshandling. — Gud skydde min arma dötter, suckade modren. — Den som vågar förnärma mamsell Alphild, får smaka denna, utropade Palo och drog fram knifven. Alphild tryckte sakta Palos hand. Dörren stöttes upp och tvenne skäggiga figurer visade sig på tröskeln, I förskräckelsen gömde sig Alphild så nära modren, hon kunde. — Snart var hela rummet fullt af kosacker, som genomsökte hvarje vrå under det de