Dagens Nyheter – 22 oktober 1870, sida 1

Fordomdags en glosögd lappmian !) Idrigt hat inom sig hyste Emot gamla Wäinämöinen; Spejar afton; spejar morgon Uppå Wäinämöinens. ankomst, Mannen bort från Uwentola Tog den rakaste bland pilar, Valde den med bästa skaftet, Och till sträng på eldsnabb båge Tog han hår af Hiisis jungfru, Och små pennor af en svala, Mjuka fjädrar utaf sparfvar: Skjöt inunder blåa elgen, Upp mot gamla Wäinämöinen. Träffad gamla Wäinämöinen Föll framstupa ned i hafvet, Ae med fingret uti vågen. ren sex han sedan kringdref Och i somrar sju der qvarflöt På det vida, öppna hafvet, Uppå tomma, öde fjärdar. Som en barrfull gran han kringdref, Som en stubbe utaf tallen; Stannade på hafvets yta. — Sotkonen, en luftens fågel För sitt bo en plats sig sökte, Och af hö ett bo sig byggde, Ned i stubben in det passar. Trenne ägg hon sedan värpte, Ligger ut dem, värmer upp dem. Deraf gamla Wäinämöinen Trodde elden fattat kväna, Kände lemmarne upphettas; Rörde hastigt uppå knäna, Friedr. Rähs, Finlan1 och dess invångres, ID NÄSIJÄRVI, 6.