Dagens Nyheter – 21 oktober 1870, sida 2

--Se sår fader Palo, skämtade Alphild och drog gubben i skägget, hur såg det ut på Kipumäki; alldeles rysligt kan jag tro? — Ja, mamsell Alphild, det går nog an att skämta, när man är ung! Nå, eftersom mamsell Alphild nödvändigt vill, så skall jag berätta det så, som far omtalade det för mig. Den der plågobacken är, som mamsell Alphild trodde; en ryslig ort och står i samband med Tuonela, som våra förfäder kalla de dödas boning. Ser mamsell Alphild, min lärdom är. enfaldig och jag talar endast efter som jag sjelf hört. Sagorna hafva mycket att berätta om Kipumiäki, att ofvanpå kullen var en vid plats och i dess midt-en stor sten. Rundt omkring stodo altar, hvarigenom våra lärda män vilja bevisa att stället har varit en offerplats på den tid, då menniskor slagtades. Men efter fars utsago — han hade nemligen hört det af nordfinnarnes Noijat !) — så lär det varit ett ställe, der alla qvalen samlades efter döden ?). — Våra förfäder hade just inte så dåliga begrepp, inföll Alphild allvarligt, och jag skulle vilja känna deras underbara myter i innuersta grunden, ty det ligger allt mycket sanning i dem. — Jo, jo; det kan allt mamsell Alphil? vara säker på, svarade Palo och lekte mekaniskt med knifskaftet, och om någon af de —Y Noljat (trollkarlar). ?) Enligt myten lär det finnas nio hål, dit smärtorna och qvalen förvisades.