Dagens Nyheter – 21 oktober 1870, sida 1

FS vw NN — Dessutom, började Palo och upplyfte hufvudet, tyckte jag mig förmärka spår efter hästär straxt söder om Kuru, och jag drar mina misstankar af den saken: Hör på; fader Palo; sade Pekka och räckte den gamle sin hand, vi lefva ått försvara vår husfru, så länge blodet rinner i våra ådror! — Det: går .jag in på, svarade Palo; och tryckte Pekkas hand, jag-kan gu nåsinte göra så mycket, men att skjuta af en bössa och träffa en kosack, det kan: jag. — Då är det godt, fader--Palo, jag skulle önska att Antti vore med ifall; viblianfallna, och den der största kulan skulle nog leta sig vägen till österbottningens Hjerta. Palo nickade och sade, vid det han kom att kasta ögonen utåt gården: — Be der går minsann mamsell Alphild, och resklädd sen: Dervid gick han ut, och just som han kom i dörren, blef Alphild honom varse, samt var med några hopp vid hans sida, i det Kon med tvungen glädtighet utropade: SE — Nej, se Palo, och jag som just nu var på väg att ro bort till er. Mamma vill så gerna tala med er, men hvarför har ni knifven och pistolen i bältet, fader Palo, utropade den unga flickan och betraktade uppmärksamt den: gamle, jag kommer icke ihåg att jag sett er brukå dem båda tillsammans. VID NÄSIJÄRVI. 5.