Dagens Nyheter – 20 oktober 1870, sida 2

vore ni min jemnårige, så hade den här knifven varit slipad för er. — Stilla, stilla, Pekka, svarade Palo och grep ynglingen hårdt i armen, jag menar intet ondt, men, fortfor han hviskande, det bor en förrädare inte långt härifrån. För andra gången förde Pekka handen till sidan. — Säg mig hvem det är, bad han och såg den gamle forskarde i ögonen. — Antti!) Pynnönen,: svarade Palo sakta, och sedan han fört Pekka till en stol samt tagit plåts bredvid honom, fortfor han: — Jag var i går vid Kuru som hastigast för att köpa ärter ?), och då hörde jag att det inte stod så rätt till med Antti, för han brukade alltid smyga omkring i skogarne och hade ett par gånger varit sedd vid Ruovesi. — Jaså, svarade Pekka med mörk uppsyn, den svarte karnaljen vill sälja oss åt ryssarne.. Pass på, fader Palo, komma möskos viterna hit, så kan ni vara säker om att den skurken är vägvisaren, ni vet kanske inte, att han hyser agg till-fältväbel Roth? — Nej, svarade Palo och betraktade Pekka med en frågade blick. — Jo, ser ni, förhållandet är så här. När jag gaf mig i väbelns tjenst, kom också Artti och . ... i Antti (Anders); ?) Kallas med ett allmänt namn Herne, men har i vissa delar af Tavastland erbållit namnet Papu.