— Hur då, vid Ruovesi, hvad menar du? — Jo, jag menar så här, svarade Roth och grep fast i Spofs arm samt trädde fram i salen, jag skall utveckla min åsigt om saken. Som jag sade, det går på tok. Den ena ryska förstärkningen efter den andra kommer till Rajevski och på Näsijärvi kryssa de ryska skutorna. Det der får inte fortfara längre, se ni, mine herrar och förmän. Kort sagdt: Jag och Spof här ha satt oss i sinnet att göra moskoviterna så mycket afbräck som möjligt; gif mig fyrtio man, general, fortfor Roth och närmade sig Döbeln i det hans vackra ögon glänste af stridslust, gif mig fyrtio man björneborgare, och Spof och jag ansvara för att inom en månad skall Rajevski inte hafva en enda skuta på Näsijärvi. En tystnad rådde i salen, allas blickar voro riktade på Döbeln, och i mångas ögon lästes förböner för den tappre Roth. Döbeln gick fram till bordet, betraktade noga kartan, talade sakta en stund med Adlercereutz, hvarunder denne immerfort genom nickningar och småleenden gaf sin belåtenhet tillkänna och gick derefter fram till Roth, sägande: — Ditt förslag är godt, kamrat, res. Ett dånande hurrarop följde dessa Döbelns ord, de båda underofficerarne gjorde ett-ställningssteg så att det klang irummet och stodo just i begrepp att afträda, nör gamle Lode VID NÄSNJÄRVI. EJ