Dagens Nyheter – 19 oktober 1870, sida 1

ES MA bestämdt svar; men kom nu, så gå vi ut till vakterna, om vår expedition få vi tala i morgon, ty då går jag till Döbeln. I samma ögonblick de gingo från tältet, utkom bakom dem en gestalt, som hållit sig fördold i en nära dörren belägen skrubb. Det var Erik. — Om icke alldeles förbi, mumlade han, så finnes så litet hopp som möjligt. Men, fortfor han och knöt handen mot söder, der fienderna lågo, jag skall slåss som en förtviflad, spetsa moskoviter som sKälbaggar, och sen få vi se om fältväbel Roth har hjerta i sig att neka mig Alphild. Nej, förr dö i Sibirien än undvara henne. Med dessa ord tog han vägen mot den rad af tält, som var uppslagen utmed vägen, som leder till Wasa. Efter några minuters gång var han försvunnen och endast posternas enformiga margch och korta anrop afbröte aftonens tystnad. Georg Carl von Döbeln, en af detta krigs mest framstående hjeltar, föddes 1758 och dog 1820 efter en bana, sådan som få kunna skapa sig, samt ligger begrafvyen i Stockholm på Johannis kyrkogård, der ett vackert monument är upprest öfver honom. Men den dyrbaraste minnesvården står i Nordens häfder och är ristad med outplån