att taga plats bredvid sig i en soffa samt gifvit Alphild order. om frukosten, började den gamle. sina meddelanden, hvilka vi förut känna. Vi vilja derför lemna dem och försätta oss några dagar tillbaka i tiden. t IL. Kamraterna. Den 15 juli, dagen efter slaget vid Lappo sutto tvenne män ensamma i ett något afsides beläget tält och samtalade med ifver. Båda hade sett ungdomsåldern försvinna, men i deras hjertan bodde mannens kraft, eggad af ynglingens entusiasm. De voro iklädda björneborgarnes slitna och sönderskjutna uniform och i deras starkt markerade drag lästes en orubblig beslutsamhet, parad med ett okufligt mod och en osviklig förtröstan. Båda voro ordentliga kämpagestalter och lemmarnes senfullhet utvisade en herkulisk styrka. Den ena, den der maxnen med det svartbruna håret och skägget och de ljusblå, tankfulla ögonen, han som med blickarne fästade mot söder tycktes vilja genomtränga Suomenselkes och Tavastmans mörka, hotande skogsberg, han egde dock det mest martialiska utseendet, och omkring den af skägget dolda munnen låg ett drag, som tillkännagaf mannen, van att herrska och beherrska sig sjelf. Denne man var Roth, fältväbel vid Ruovesi kompani af