Dagens Nyheter – 18 oktober 1870, sida 1

— 12 — vägen in i sängkammaren, der hen nedsjönk på en stol, och nu hafva vi ett ypperligt tillfälle att betrakta henne. Gestalten var något öfver medelmåttan och hade den korpulens, som man företrädesvis tilldelar medelåldern. Den antydde detta oaktadt att fru Katarina i sin ungdom varit en qvinna, som med värdighet uppbar sin figur, hvilken fordom var smärt och, fyllig. Öfver det ovala ansigtet, nu genomdraget af en och annan fåra, låg ungdemsfägringen till en del ännu qvar,i synnerhet hvad ögonen beträffade, ty dessa bibehöllo ännu sin vackrsz klarblå färg, och ehuru nära 50 års tårefloder vattnat deras vinklar, hade de icke utöfvat det minsta inflytande eller kurnat förändra uttrycket, . Munnen var liten, och dragen deromkring måste haft en förunderlig styrka att metstå tiden, alldenstund ds ännu voro friska och mjuka som hos.den sköna dottren. Endast pannan hade blifvit angripen af härjaren, som öfver det höga hvalfvet skoningslöst kört sorgernas och mödornag plog. Men. det glada lugn, som ett rent samvete skänker hade varit den häll, hvarigenom plogbillen icke förmådde intränga, och detta hade också kört den hoppösa förtviflan på dörren. Fra Katarina var med ett ord en ganska vacker qvinna. Der vi nu se henne, försjunken i djupa betraktelser, stirra ned på golfvet, med händerna korslagda öfver bröstet, förefaller hon som om Aura sjelf sörjde öfver sin störda frid.