Meddeliazvden från altmännheten. Den lilla artikel, som här följer, vet jag på förhand ej skulle intagas i Stockholmsposten och: jag anhåller derför om plats i Dagens Nyheter. Till. Stockholmsposters utgifvarel! Den första artikeln i onsdagens nummer af Stockholmsposten kan väl ej kallas ledande, utan borde, om den skulle i tidningen, ingå, fått plats i den afdelning, som i tidningar ofta kallas. fruntimmersafdelning. Deri förebrås italienska regeringen att den visat småsinne, då den ej erbjudit Garibaldi att vara närvarande vid int get i Rom. Ifall måd-tine är detsamma som bristande högsinne, tro vi att italienska regeringen just ådagalagt motsatsen af. hvad: författaren aller-troligen författarinnan påstått — ty det skulle oviikorligen uppfattats af alla och isynnerhet af de katolska makterna såsom. en skymf mot påfven, om förf:s önskan gått i verkställighet. Det visar sig ock af allt. att. konung Victor Imanuel och italienska regeringen velat vinna det höga mål, dit man länge sträfvat, utan att för mycket såra, än mindre skymfa påfven. Dylika sensationsartiklar komma . säkert ej att öka i0tresset för Stockholmsposten — hvilket. redan är i betydligt aftagande genom det klumpiga och ofta ogrannlaga sätt, som icke sällan på sednare tiden utmärkt Stockholmsposten ij Särdeles pjollrigt förefaller ock att föreslå att Olivier skulle taga tjenst. som skrifyare vid någon intendentur, för att hindra försnillningar. Sällan har man hört att en skrifvare: kan utveckla ett så stort inflytande. Att. förf. haft så tillfälle. studera Olliviers penna, som det framgår af artikeln, synes häntyda på ettintimare förhållande till Olliver, hvilket dock sannolikt efter dennes fall blifyte romperadt. Vi få väl se, huru länge Jule Favre och Gambetta finna nåd hos förf. Tro. ligen så länge som de sitta vid:styret! Prenumerant å Stockholmsposten. (Red. af D. N. reserverar sig mot all golidaritet med förf. i hans åsigt att det skulle vara olämpligt att inbjuda Garibaldi till. deltagande..i. intåget i Rom.) .