Dagens Nyheter – 15 oktober 1870, sida 1

St S——— II efterkommande i många led skola då minnas den anda, som besjälade dana-folket vid den mest afgöranda tidpunkten. Denna ande gaf sig då och äå luft i utbrott af annat slag. Grundtvig uppmanade i sina entusiastiska föredrag på Ehlers kollegium den akademiska ungdomen att erbjuda konungen sin tjenst; förbittringen mot fienden fick ett poetiskt uttryck i rader, sådana som följande: Sveas nylig vordne Fyrste! Söger Du Her Dig Launberkrands for vundne Slage? Farvet udi Uskylds Hjerteblod, Viet ind ved Faderlöses Klage? Skal en moder, som i Dödskamp mat Trykker hungrigt Barn til brustne Hjerte, Väre Dig det Tegn, Der paa dit Skjold har sat Med Forbandelsen: Gud hävne vil min Smerte? De naiva politiska sympatierna uttalade sig i sådana lätta antydningar som t. ex. i följande utdrag Sur en dagbok: äDen 19 juli 1790 mötte en ryss mig på vallen och helsade mig med orden: Bra danskar! Jag förstod icke hans tungomål, men hans min var begriplig för hela menniskoslägtet. Jag grep i fickan och gaf honom 1 mark, tillläggande: drick din goda moders skål: lefve Katarina! Vid Katarinas namn teg ryssen af sig mössan och jag min hatt och vi skildes såsom kära bröder från hvarandra. Måtte det så förblifva intill dagarnas ända! Ryska örn! utbred dina vingars skugga öfver mitt älskade fädernesland; men förskona det från dina klor! Det tog emellertid snart slut med den krigiska stämningen. Den 31 januari innehöll Statstidenden4 följande lakoniska med