Dagens Nyheter – 14 oktober 1870, sida 1

dergifven Guds vilja. Om också er älskade man, hvilken liksom alla tyska bröder har helgat konungen och fosterlandet sitt. lif, genom Guds skickelså ej kunde uppnå detta mål, så skall doek den gode konung Wilhelm icke glömma den förolyckade krigarens fattiga familj, ty den döde var ju beredd att offra sitt lif för sin kung och sitt land. Slutligen kan jäg som militär icke underlåta att lemna eder en beskrifning om begrafningen. Er man dog icke öfvergifven och ensam på den tyska jorden, ty invånarne i Minchsberg gjörde allt för att lindra hans stora plågor i de sista stunderna, hvilka han bar med mycken undergifvenhet och lugn. Likbegängelsen, hvilken egt räm i dag, bevistades både af förmän, musikkårer och befolkningen. Dessutom gafs för hönom af borgrarne i Muänchsberg den hederssalfva som alltid tillkommer en tysk krigare, och med kransar och blommor blef han under ett högtidligt tal från den andlige nedsänkt i grafven, och det, höppas jag, bör bidraga att lindra eder stora sorg. — Jag tecknar mig eder deltagande Zeiser, kungl, baiersk distrikts. fältväbel i Mänchsberg. För att eder älskade mans graf skall blifva väl vårdad, vill jag sörja. Zeiser.