Dagens Nyheter – 14 oktober 1870, sida 1

-— 40 — på min offentligen framställda ansökan. Men hvilket .skälet än må vara, ber jag er enträget uppgifva hvarje tanke på en förbindelse ossemellan. En sådan skulle ej bringa o8s hvarken lycka. eller välsignelse. Mitt samvete och min heder förhindra mig att erbjuda er min eller sjelf mottaga er hand. Skilnaden i vår ålder är för betydlig och er förmögenhet för stor att ni och hvarje annan skulle kunna hos mig förutsätta andra än de förkastligaste och. egennyttigaste bevekelsegrunder. Låtom oss således skiljas, — Är detta ert sista beslut? frågades med låg, knappt hörbar röst. s — Mitt sista, oåterkalleligal svarade jag bestämdt. — Då är det icke farligt, om jag bortlägger masken, och med dessa fort och gladt utropade erd bortryekte hon densamma. Himmel, hvad såg jag? Ett ungdomligt ansigte! Ännu en blick — och jag utropade: — Lovisa, Lovisa! Det var hon; vackrare, mera blomstrande, mera strålande än hon lefde i mitt minne, Jag ville störta fram till henne. 5 — Tillbaka, min herre! utropade hon med klar silfverstämma och glänsande blickar. Ni har förskjutit mig. — Icke er, Lovisa, icke er! Jag har ej gjort mig skyldig till ett sådant majestätsbrott mot ungdom, skönhet ooh kärlek. FÖLJDEN AF EN ANNONK LS