Dagens Nyheter – 13 oktober 1870, sida 2

— då — och alltid tvifvelaktiga behag. Man ser af detta svar huru djupt -de hundratusen thalerna redan hade innästlat sig hos mig, och att jag hade beslutit att försvara dem till det yttersta. oc Hvad kallar ni då en mogen ålder? frågade hon så lågt, att jag med möda kunde förnimma det. Jag tvekade ett ögonblick innan jag svarade: — Jag har känt mycket älskvärda damer, som stodo på lifvets middagshöjd mellan trettio och fyrtio år. , Ett högt, smärtsamt ack! nådde mig, och jag kan ieke neka att jag kände en kallrysning vid detta ack. — Jag vill ej bedraga er, hviskade damen med en ton af outsäglig förlägenhet och blygsel. Fördubbla de trettio, och ni känner min älder. Om åskan slagit ned bredvid mig, hade jag j kunnat blifva mera förskräckt. — Huru, sextio? utropade jag, i det jag sprang upp från min plats. — Ja, min herre, sextio vårar hafva gått förbi mig; och om jag dertill säger er, att jag ej är ogift utan enka, då vet ni tillräckligt för att bestämma er för eller mot mig. — Ja, jag vet tillräckligt, svarade jag bittert, för att inse det mitt lättsinniga steg har försatt er och mig i en otrolig förvirring. Det är bäst att bestämma sig fort. Jag fruk