Dagens Nyheter – 13 oktober 1870, sida 1

Alla bekymmer och obehag skulle genom densamma på en gång häfvas och mina högtflygande önskningar och planer ila ett hastigt uppfyllande till mötes. Men å andra sidan den angenäma sextioåriga enkan! Jag såg mig redan i tankarne stoltsera vid sidan af den nedböjda, lilla gumman, såg mina vänner och bekanta med spotskt hånleende rikta sina blickar på mig, hörde deras skämt och gpeord, hvilka sårade mig liksom förgiftade pilar. Omöjligt, omöjligt! Men för att vara rättvis mot mig sjelf, i min själ rörde sig dock andra och bättre motiver än fåfängans. Jag fann det alls icke öfverensstämmande med mina begrepp om heder att afsluta en dylik handel. Oeh hvad var det annat än en föraktlig handel, om jag för lumpna penningars skull skänkte min person, min blomstrande ungdom åt en utlefvad gumma, i den fasta öfvertygelsen att jag derigenom måste göra både henne och mig olyckliga? Det kostade mig i sanning ingen stor kamp att vidhålla min under gårdagen fattade föresats, och beslutsamt begaf jag mig vid den utsatta timman fill hotellet. Jag fann damen i samma rum, maskerad som vid sista mötet. — Min fru, sade jag vördnadsfullt till henne, jag måste innerligt be er om förlåtelse för det jag genom mitt obetänksamma handlingssätt har försatt er i en så grym förlägenhet. Jag vet ej hvad som har förmått er att svara