Dagens Nyheter – 12 oktober 1870, sida 2

gående bekantskap knytas i följd af slumpens gynnsamma lek. — Det måste dock alltid finnas en särskild orsak, min herre, om man i en så vigtig angelägenhet anförtror sig åt slumpens gynsamma lekX. Får jag tillåta mig fråga hvad det är som förmått er att just på denna väg, vore den än aldrig så vanlig, söka en ledsagarinna? Ingen fråga kunde vara mera besvärlig och oväntad för mig. I min ansökan hade jag mycket skickligt insvept denna punkt i ett mystiskt mörker. och man påminner sig kanske, huru mycket jag lofordade min skickliga, den qvinliga aningen och väntan retaunde stilseringen. Nu vidrörde nyfikenhetens efterhängsna hand plötsligt den ömtåliga slöjan. Hvad skulle jag säga? Sanningen? Men huru skulle jag kunna bekänna, att endast den grymmaste, den mest plågsamma förlägenhet bade förmått mig till detta steg? Hade då icke alla de ljufva illusioner, med hvilka jag önskat så behagligt omhölja saken, blifvit med ens bortskrämda genom den vanligaste, hvardagligaste prosa? Jag måste således söka komma undan på en sidoväg. — Får jag tillåta mig en annan fråga? svarade jag. Hvad har förmått er att svara på min ansökan? — Derom sednare! genmälde hon mycket lugnt. Vi måste naturligtvis lära känna hvarandra, ech efter belefvenhetens alla reglor är