Dagens Nyheter – 11 oktober 1870, sida 1

J—— Low mmwmsmn—m-m—oww oo —O—OOJM— — — seende derpå jag vill öfverlemna åt kommunerna att, med kännedom om de näringsgrenär som redan finnas till eller hvartill lokala förhållanden erbjuda tillfälle, med understöd af landstinget utveckla dessa. Den nybildade slöjdföreningen och tekniska samt väfskolan i Borås skola blifva medelpunkten, kring hvilken dessa lokala anordningar skola ansluta sig, hvarifrån impulsen skall utgå till dessa, som med full frihet böra få utbilda sig. Vi få nemligen icke ett ögonblick förlora ur sigte, att naturen och vårt landskaps historia anvisa oss industrien såsom värt, om icke förnämsta, dock hulfvudsakliga näringsfång, att jordbruket endast genom dennas biträde rätt kraftigt blomstrar, men att i vår tid med dess anspråk industrien icke utan mäktig medverkan kan blomstra. — — Det är med nöje man läser denna framställning om de industriela förhållandena i Westergötlands knallbygd, emedan den iicke oväsentlig grad skiljer sig från de nästan tröstlösa yttranden om den svenska industriens tillbakagång och förfall, som den ädle grefven förut ferfaldiga gånger offentligen afgifvit, utan att han likväl lyckats öfvertyga särdeles många om ett så djupt förfall. Men nöjet häraf förminskas dock betydligt, då man finner att hr landshöfdingen ej haft ett enda ord att säga om befolkningens tillstånd i fabriksdistrikterna — denna befolkning, som gjort vestgötaindustrien till hvad den är, men derpå ieke vunnit annan existens, än en som är öfver all beskrifning sorglig och behjertansvärd. Man kan utan öfverdrift säga att denna talrika och arbetsskickliga befolkning med flitiga fingrar bundit endast kransar åt sin egen graf. Ty ett lif af så fruktansvärda försakelser som denna befolknings, ett lif så blottadt på allt hopp om bättre vilkor, det är döden. Väl må antagas, att ingen af Elfsborgs läns landstingsmän kan vara okunnig om verkliga tillståndet i länets fabriksdisttikter, okunnig om de mörka skuggorna som åtfölja dess glada, blommiga hemslöjdalster; men då man, såsom hr Sparre, vill måla en tafla öfver det närvarande tillståndet, får man icke glömma någon färg, som förlänar sanningens prägel åt dukens partier, lika litet som man, om man vill bli trodd, får begagna falska färger. bossen RENEE