Dagens Nyheter – 10 oktober 1870, sida 1

a demonstrationer mot ett fredsslut rum. Nationalgardisterna marscherade med buketter tästade på gevärsspetsarne till Strasbourgerstatyn, der de nedlade kransar af eterneller; skaror af cbeväpnade tågade samma väg under trumning och afsjungande af marseljäsen. Vid statyn uppträdde nästan hela tiden den ene talaren efter den andre, som man applådeirade utan att kunna höra dem. Derifrån gick man till platsen framför stadshuset och ropade: Ingen fred samt företog härefter en tur längs boulevarderna. Under dagens lopp offentliggjordes proklamationer af Gambetta och Arago,. I trots af dessa vederbörandes uttalanden, säger korrespondenten, hvilka smaka en smula humbug, är jag dock öfvertygad om att största delen af dessa menniskor är besluten att hålla ut i det längsta. Efter hvad jag hör, är meningen att så mycket som möjligt begagna det skydd, befästningarne kunna gifva, att icke annat än i nödfall inlåta sig i smärre strider, att efterhand dana mobilgardisterna till goda soldater genom att vänja dem vid elden och, när (till sist allt blir som det bör vara, öfverfalla en af de preussiska armerna. Samtidigt hoppas man att de preussiska kommunikationerna skola blifva hotade. Vallarne äro besatta med nationalgardister; vid bastionerna faner man mobilgardister. På olika punkter i närheten af vallarne äro reserveraf nationaloch mobilgardister placerade, hvilka på mycket kort tid kunna komma de andra till und sättning vare sig dag eller natt. Utanför portarne mellan vallarne och fästningarne finnas betydliga truppmassor med artilleri, och fästningarne äro väl bemannade. En man som förr uppfunnit Orsini-bomberna, sysselsätter för närvarande flera tusen menniskor med förfärdigandet af helvetesmaskiner. Han är en utmärkt kemist, och jag väntar att han mycket snart skall öfverraska våra vänner härutanför. Ett förslag att anordna en nationalsub skription åå 1 sou till ett hedersgevär åt den som skjuter konungen af Preussen har mottagits med jubel. Redan äro 2000 sous tecknade. Angående striden om redutten vid Villejuif den 23 september meddelar korrespondenten följande efter Electeur Ubre: Den 22 på aftonen hade 8.000 preussare tagitredutten vid Villejuif. Kl. 1 följande natt gingo några re gementen derifrån fram till Vitry oeh besatte qvarnen,, medan omkring 5000 man fattade posto till venster om höjderna vid !HautesBouyeres. General Mandhuys division fördref emellertid åter tyskarne från dessa positioner. Kl. 5 på morgonen försökte preussarne attintaga dem igen, men blefvo åter tillbakakastade. Kl. 9 förnyade de anfallet; nu ankom en frisk fransk truppkår från Porte dItalie. Striden varado till kl. 10, då preussarne drogo sig tillbaka till Sceaux och Ferrigres. Mandhuis division tog derefter zden öfvergifoa reduten vid Villejuif, Öfverallt i förstäderna håller man på att uppföra barrikader, som äro ännu starkare än de yttre förskansningsverken. Dessutom ha preussarne att här och der vänta sig några små behagliga kemiska öfverraskningar, ifall det någonsin lyckas dem att komma in istaden. Det är företrädesvis förstädernas invånare, man torde kunna lita på; bland dem finns ingen brist på patriotism; dessa mennniskor spränga hellre sina boningar och sig sjelfva iluften än de gifva sig. En korrespondent från Versailles till Times berättar den 30 september: Tidigt i morse skedde två utfall; det ena företogs med kraft mot 6:e kåren på andra sidan af Villejuif, det andra, mindre kraftigt och lyckligt, mot Meudon. Ett temligen betydligt antal preussare blefvo dödade och sårade, och med ett ännu större antal fransmän var förhållandet enahanda. Jag har ännu ej fått detaljerade berättelser om någondera af dessa fäktningar, men man har sagt mig att 20 officerare blifvit gjorda otjenstbara. Fransmännen synas ha färdats öfver floden i båtar och på timmerflottor, för att angripa 6:e kåren, och man förtäljer att anfallet skedde af två hela divisioner af Vinoys reguliera trupper, men utan mobilgardister, nationalgardister eller friskyttar. Några hundra fångar skola ha tagits, men jag har blott sett 20 å 30 införas hit. Det påstås emellertid att flera hundra preussiska fångar ankommit till Paris efter dessa strider. — Till kommendant i Versailles är generalmajor von Voigts-Bhetz utnämnd, och dennes reqvisitioner trycka den stackars staden så hårdt, att redan alla lifsmedel stigit oerhördt högti pris. Smör kostar sålunda nära 7 frank skålpundet, socker omkring halfannan frank o. s. v. Den nämnde korrespondenten frågar derför med skäl: Hurudana skola ej priserna bli om en månnd, i fall kriget fortfar? ty den preussiske kommendanten har visserligen genom en dagorder af den 27 september sökt underlätta tillförseln till staden, men hela trakten erbjuder ed tröstlös bild af tomhet och ödslighet, ehuru den nyligen prunkade med all sin vanliga rikedom. De präktigaste landtegendomar och slott stå nu öde och öfvergifna, så vida icke preussarne besatt dem, och sjelfva S:t Cloud är som en dödens stad. Ett telegram trån London af den 5 d:s till Berlingske Tidende lyder sålunda: Hvar dag talas om mindre fäktningar vid Metz. Hälften af det vid Strasbourg använda belägringsartilleriet är fördt till Metz, som nu kommer att